Förr var Påsken för mig en helg av mycket ledighet plus några gudstjänster där man fick påminna sig varför vi egentligen firar påsk. Jag hade dock inte alls samma starka känslomässiga relation till påsken som jag hade till Julen.

Samtidigt som Julens alla påbyggnader har blivit mindre viktiga för mig så har Påsken med dess centrala roll i min tro på senare år blivit allt viktigare. En bidragande orsak är nog att jag numera är medveten om fastan, och att den börjat bereda vägen för Påsken. En annan orsak är att jag brukar försöka leva med i påskens händelser lite mer påtagligt.

I år började det med att jag installerade appen ”Lev med Jesus” på min Android-telefon. Med den fick jag små meddelanden med bibeltexter varefter deras händelser inföll från Palmsöndag till Påskdag. Det gav en ny dimension av vad som hände i Jerusalem och Betania, i synnerhet fram till Skärtorsdagen.

På torsdagen besökte jag för första gången en skärtorsdagsmässa i Svenska kyrkan (Bälinge kyrka). Först var det ungefär som en vanlig veckomässa. Trots att det inte var någon uttalat ekumenisk gudstjänst så fick jag dessutom glädjen att få hjälpa till med utdelandet, vilket värmde mitt ekumeniska hjärta. Den mycket starka och påtagliga avslutningen bestod i att kyrkvärdarna dukade av och klädde av altaret, medan den 22:a psalmen lästes. Konfirmander och andra gudstjänstdeltagare hjälptes åt att bära ut i sakristian. Därefter släcktes alla ljus, och vi lämnade kyrkan under tystnad. I hela processen kunde man näst intill känna Jesu bönekamp i Getsemane innan han sedan tillfångatogs.

Långfredags förmiddag läste vi texterna om Kristi lidandes historia i Missionskyrkan. Kampen fortsatte men vi firade också Herrens måltid som en påminnelse om att det Jesus utstod verkligen var för vår skull.

I Bälinge kyrka, vid tiden för Jesu död, lyssnade vi till Bach samt verket ”Jesu sju ord på korset” i en ännu nedsläckt kyrka. På det avklädda altaret låg endast fem rosor symboliserandes spikhålen, törnekronan och såret i sidan.

Påskaftons natt i Lids kyrka. Vi inledde runt elden utanför kyrkogårdsgrinden. Påskljuset tändes och vi tågade in i den nedsläckta kyrkan. Flera textläsningar ur Gamla testamentet som profeterade om att något stort skulle hända. Så evangelietexten – Jesus har uppstått! Kyrkan börjar tändas upp, altaret kläs på, dukas och beröks så att t.o.m. luktsinnet får ta del av Kristi väldoft. Våra böner stiger likt röken upp till Gud. Vi förnyar våra doplöften, bestänks, och firar än en gång Herrens måltid, och än en gång får mitt ekumeniska hjärta delta i textläsning och utdelande.

Påskdagen i Skälbykyrkan. Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden! Eller är han verkligen uppstånden? Spelar ingen roll – uppstånden är han i vilket fall. Härlig sång bl.a. från vår gemensamma kör. Jag predikar om att vördnadsfullt få falla ner inför den uppståndne Jesus samtidigt som man håller fast honom och inte vill släppa. Jesus hälsar dig: God morgon! Var Glad! Var inte rädd! Vi tågar sjungande ut ur kyrksalen med påskliljor i händerna.

Stilla veckan och Påsken är ett verkligt drama när man får leva med i händelserna. Amen!